Vi börjar med en bild på värdparet.
Så här god och snygg mat fick vi.
Men innan vi långväga resenärer fick hugga in på förtäringen skulle festobjektet, dvs Lumumma själv, hålla oss hungriga stackare på halster med ett långt tal. Vi väntade tålmodigt.
En del av oss somnade under det långa talet.
Så här förvånad kan man bli när man vaknar och upptäcker att talet är slut och att alla gäster redan har börjat härja vilt och ohämmat i skålarna.
Här är ett par bilder på några av gästerna.
När det var dags för dessert stod de två konditorerna som skapat godsakerna och väntade, med illa dold stolthet, på att få ta del av gästernas reaktioner på deras mästerverk. Man kan riktigt se hur förväntansfulla dom är.
Så blev det till slut dags för presentöppning. Det var en lång och seg procedur som endast två gäster orkade vara vakna och följa.
Vi andra somnade om.
Sedan fick vi gå hem. Jag undrar om det bara var jag som missade fiskdammen? Jag fick inte ens en godispåse med mej hem.
