söndag 18 januari 2009

Allaktivitetshus

Vad får ni för vibbar om man säger Allaktivitetshus? Skälet till att jag undrar är att det i Knivsta under en följd av år har pratats om och lobbats för ett Allaktivitetshus. Ungdomarna har inget att göra på fritiden, så dom behöver ett Allaktivitetshus för att inte behöva vandalisera byn och supa och slåss. Kottdjur är tydligen helt ute idag. Det låter ju bra. Jag ser framför mej ett Allaktivitetshus med möjlighet till kulturutövningar som målning, drejning och knyppling. Och rum för dataspel, filmvisning och ett kafe. Rum för kursverksamheter, föreläsningar osv.

När förespråkarna talar om sin vision så vill dom ha en stor idrottshall med möjlighet till innebandy, handboll och badminton. Och så några smårum för att repa med garageband. Samt givetvis en ishall. Om man tittar på vilka som står bakom förslaget så dominerar olika idrottsklubbar som vill ha fler och bättre lokaler än idag. Man använder sig av ord som kulturutövning i sina beskrivningar, men vad detta är framgår inte direkt tydligt. Mer tydligt är vad ishallen och idrottshallen ska användas till.

Detta är inte alls en dålig ide, men varför kallar man detta för Allaktivitetshus när det är en idrottsanläggning man vill ha? Vågar man inte kalla det för idrotsanläggning, är man rädd för att stödet från allmäheten minskar då? Att gemene man inte vill betala för att ett gäng sportnördar ska få sina behov tillfredsställda? Inte vet jag, men jag är motståndare till en ishall då den i främsta hand kommer att användas av killar som ska spela hockey. Då tycker jag att det skulle vara bättre om kommunen satsade på ett ridhus istället eller kanske generösa bidrag till dom seriösa ridklubbar som finns i närheten.

Nu till något helt annat, i Uppsala pågår just nu Uppcon, ett mangakonvent som väntas locka 3000 ungdomar till Musikens Hus. Det är en stor maskis där man klär ut sig till sin favoritmanga och glider omkring och tittar på andras dräkter. Det visas film och det är uppträdanden och det är helt drogfritt.

Här kan man se två mangagalningar som lite desperat skriver ut biljetter i sista momangen.

En närbild på en mangatok kan se ut så här.

En annan ser ut så här.

Den sista bilden föreställer ingen manga, det är bara hon som terroriserar oss om nätterna. Tack och lov har hon slutat med att kräva att man ska titta på när hon äter vid tvåtiden på natten.

2 kommentarer:

Monica sa...

Håller helt med dig där. Ishallar lägger hockeygrabbarnas pappor rabarber på i ett nafs. På nåder kan några konståkare får tid - när de andra har åkt hem och lagt sig.
Vanliga gympasalar, replokaler för nystartade band, cafe, filmsal - sånt är ju både billigare och mer lättillgängligt för den som inte redan är aktiverad i en idrottsklubb.

/Monica

Pysseliten sa...

Jag åkte med en taxichaffis i morse, som sett en fotbollsdokumentär från 50-talet och reagerat över hur lugnt och sansat det var på den överfulla läktaren. Inga kravallstaket och poliser behöves. Han hävdade att ett "allaktivitetshus" i vår kommun skulle stävja den typen av bråk, som han menar att unga orsakar. Det var ju egentligen om nåt helt annat som du skrev, men ändå samma, ville bara berätta det.
Puss!